Äntligen blev den av. Utflykten till våfflorna vid Älgå hembygdsgård. Som sig bör med en och annan avstickare. Vi började vid Bergsviken, där även Glava Gästhamn fick ett besök.
For sedan ner till Älgå hembygdsgård, men där var det knökfullt med folk. Troligtvis efter nåt i kyrkan. Så vi besökte här Laxtrappan vid Sågverksruinen.
Och det är sådant här som gör det så roligt och intressant med geocaching. Vilket ställe!!! Vi beslöt att leta upp några fler gömmor före våfflan, så vi åkte norrut och en bit mot Jössefors. Här fanns några som kompisen inte tagit, men jag, och tvärs om. Så här fick Gamla landsvägen mellan Sulvik-Jössefors 1 en anteckning i loggen. På vägen tillbaka stoppade vi vid Kvarnen i Sulvik.
Lätt hittad, när man väl hittade rätt björk. Sen ett snabbt stopp vid
Sulviks nya återvinningscentral.
Den burken kommer nog att ramla ner vad det lider. Men nu satte vi kosan mot hembygdsgården igen.
Och där belönades vi med dagens höjdpunkt.
Smaskigt värre. Sedan så styrde vi kosan mot våra hemorter. Själv stannade jag till vid Gillberga Kyrka och Sjön.
Här hade jag varit förut, men den var inte så bra att leta upp när det dräller av kyrkogårdsarbetare i närheten, men en lördag var jag helt ensam här. Så sju stycken funna idag kändes som ett bra resultat.
Det var visst längesen jag skrev nåt här nu. Har av någon anledning inte tagits några kort på mina små turer. Men idag var jag till min favoritloppis i Ånimskog. Jag stannade först till vid Rastplats-Länsgräns Värmland.
Detta var tredje gången gillt, och denna gång hittades den direkt. Vilket kan bero på att själva "skyddet" inte var på sin rätta plats. Sen blev det transportsträcka ner till Vassvikens gammalt & Nytt.
För en gångs skull hade jag mer med mig dit än jag hade när jag for. Är på jakt efter tallrikar i serien Mariehult Sweden och det fanns åtminstone en på lager. Alltid lika trevligt att träffa Susanne. Sen bar det iväg hemåt, men som vanligt kanske inte direkt den närmaste vägen. Första stoppet blev vid Strömmens sluss mellan sjöarna Ånimmen och Ärr.
Tänk så mycket slit för att kunna transportera varor på våra sjöar innan järnväg och vägnät var utbyggda. Tänkte sen stanna vid Fengerfors bruk, men här var det knökat med folk, så det får bli en annan gång. For norrut och stannade vid Edsleskogs gamla kyrkplats. Här ligger församlingens prästgård.
Strax intill den nya landsvägen ligger här Sankt Nicolai källa.
Den Heliga Birgitta vet ju alla vem det är, och Erik den Helige pryder Stockholms stadsvapen, men ingen av dem var det första svenska helgon som erkänts av påven. Han hette Nils. Och han kom från Edsleskog. Det hela började under slutet av 1100-talet med att prästen Nils en kväll var ute för att ge nattvarden till en äldre kvinna, som själv inte kunde ta sig till kyrkan. På väg dit blev han överfallen av ogärningsmän, rånad och mördad. Där han dog sprang sedan en källa upp med klart och helande vatten. Som följd av detta skrev Biskop Bengt av Skara sommaren 1220 ett brev till påven Honorius III gällande Nils och de mirakel som skedde där, och svar fick han, daterat 4 november 1221 där Nils, Sankt Nicolaus, helgonförklaras. Edsleskog kom sedan att bli ett stort pilgrimsmål under medeltiden, fram tills pilgrimsresor förbjöds 1544 och källan fylldes med stenar. 1990 lyckades man åter igen finna källan.
Kanske inte så mycket att skryta med, men tre funna cacher denna dag, varav två av den sorten jag gillar, med en historia bakom.
